En sällsynt sjukdag

Jag kan inte ens minnas sist jag var hemma från jobbet för att jag var sjuk. Jag är sällan sjuk, och när jag väl blir det så lyckas jag alltid bli det över en helg eller när jag har semester. Det sägs ju att man ofta kan bli sjuk just när man är ledig för att kroppen liksom slappnar av då (vad nu det betyder), och det ligger väl kanske något i det då. Fast jag tycker å andra sidan inte att jag stressar så mycket eller har för högt tempo när jag jobbar heller, så jag vet inte vad det beror på.

Igår var jag alla fall hemma på en sjukdag eftersom jag vaknade med ett kraftigt illamående. Jag trodde att jag hade blivit magsjuk, men efter ungefär halva dagen så gick det över, så idag kunde jag jobba igen. Det kan möjligtvis ha varit någon slags matförgiftning. Hur som helst så kände jag att det var okej att gå till jobbet idag med tanke på att jag kände mig helt frisk redan igår eftermiddag. Man ska ju annars vara lite extra försiktig när det handlar om magsjuka eftersom det smittar så slätt, men jag tror som sagt inte att det var det.

Jag tror att mitt immunförsvar byggs upp ganska bra av att jag träffar så många människor i mitt arbete. Dagisfröknar brukar ju till exempel sällan bli sjuka trots att det alltid går virus på dagis. De blir nästan immuna, och lite samma sak är det nog för busschaufförer. Och så hjälper förstås min träning till att stärka kroppen och immunförsvaret också.

DIF i mitt hjärta

Det här med vilket lag man håller på är ju lite känsligt, och jag hoppas att jag inte gör några av mina läsare upprörda nu, men för mig finns det bara ett lag som gäller och det är mitt kära Djurgården. Jag är uppvuxen i en DIF-familj, och blåränderna går aldrig ur. Den sport jag tycker mest om är fotboll, men jag gillar också att titta på hockey. Jag försöker att gå på några matcher varje år och allra roligast är det när det är derby på hemmaarenan. Det är verkligen en upplevelse att se alla engagerade supporters. Däremot tar jag förstås avstånd från de som använder sporten som en orsak att slåss och misshandla. De som bara är ute efter bråk är enligt mig inga äkta supporters för sitt lag.

djurgården

Jag spelade själv fotboll när jag var yngre och tyckte att det var riktigt roligt. Man drömde ju om att bli fotbollsproffs så klart, som alla andra ungar som spelade fotboll, men tyvärr blev det inget av den karriären. Istället började jag mer och mer intressera mig för bilar ju äldre jag blev. Nu tror jag i och för sig inte att jag hade blivit något fotbollsproffs även om jag hade fortsatt att spela fotboll, men bilintresset tog som sagt överhanden och jag slutade att spela fotboll.

Fast jag tycker fortfarande att det är roligt att stå och kicka en boll eller att spela en match med vänner. Och att jag växte upp med sport är nog också en stor del till att jag prioriterar träning även nu, fast i en annan form.