Drömbilen

Det är ingen slump att jag blev just buss- och taxichaufför. Jag har alltid varit intresserad av bilar och andra motorfordon, så det föll sig ganska naturligt för mig att arbeta inom det området. Däremot var det väl inte så att jag visste från början att jag ville bli just yrkeschaufför, men eftersom jag alltid har gillat att köra mer än att stå i garaget och meka så var det inte ett speciellt svårt val när jag faktiskt bestämde mig för vilken riktning jag skulle ta. Jag ville sitta bakom ratten, och då blev det chaufför. Att det blev buss- och taxichaufför och inte till exempel lastbilschaufför beror på att jag också ville ha den sociala biten. Jag vill träffa människor, och livet på vägarna i en lastbil kändes alldeles för ensamt.

Jag är som sagt lite av en bilnörd, och min favorit bland alla snygga bilar är Lamborghini. Det är min dröm att äga en sådan, och även om det väl kanske är en dröm som bli svår att uppfylla (om jag inte vinner på lotto) så hoppas jag att jag en dag får möjlighet att göra det. Kolla bara på här skönheterna.

Jag har kört Lamborghini en gång då jag fick det som present av min fru Annika, och det var verkligen något av det roligaste jag har gjort. Känslan var helt fantastisk när man satte sig i bilen och startade motorn och hörde den spinna bara genom ett lätt tryck på gaspedalen. Det kommer jag definitivt att göra fler gånger!

Något gott ur något ont

När jag började köra buss och taxi för tio år sedan var folk mer benägna att växla några ord med chauffören. Många gör förstås fortfarande det, men de flesta av mina resenärer sjunker in i sina smarta telefoner när de sätter sig på bussen eller i taxin. Jag låter förstås mina passagerare resa precis så som de vill och jag undviker att vara påträngande, men om någon besvarar ett försök till kontakt så blir jag väldigt glad, för möten med människor är den bästa delen av mitt yrke. Som tur är så finns det fortfarande många som uppskattar en liten pratstund i taxin på väg till sin destination, och jag har fått höra många fantastiska, roliga, sorgliga och intressanta historier genom åren.

För några dagar sedan körde jag till exempel en man som var på väg till ett lasarett med en check på 10 000 kronor. Mannen hade för flera år sedan fått en dotter som sorgligt nog hade gått bort i cancer bara fem år gammal, och han sa att det bästa hon visste var att besöka lekterapin på lasarettet. Hon hade varit så infektionskänslig att hon inte kunde vara där tillsammans med de andra barnen, så hon fick vara där ensam med föräldrarna och det hade varit väldigt fina och ljusa stunder som de hade delat mitt i allt elände.

Efter dotterns bortgång hade mannen startat en insamling till lekterapin, för att hedra sin dotters minne. Det arbetet hade gett honom så mycket tillbaka att han sedan hade fortsatt att engagera sig och samla in pengar till lekterapin varje år, och nu skulle han alltså dit och överlämna en check som garanterat kom väl till nytta för de sjuka barnen. En väldigt fin men sorglig historia.

Från växelspaken till skruvdragaren

Jag och min fru Annika är lyckliga husägare. För inte så länge sedan tog vi klivet från bostadsrätten ut i villavärlden, och nu är vi på god väg att skapa vårt drömhem. Huset köpte vi som renoveringsobjekt eftersom vi kände att vi ville sätta vår egen prägel på vårt hem, och nu ägnar jag mycket av min fritid åt diverse byggprojekt. Det är väldigt roligt, men det är också mycket jobb.

Att det skulle bli mycket jobb visste vi i och för sig redan innan, men man inser nog ändå inte riktigt hur mycket tid och energi som faktiskt krävs. Vi ska försöka att göra så mycket vi kan själva, så det får ta den tid det tar helt enkelt, men det finns förstås också sådant som vi varken kan eller får göra på egen hand.

skruvdragaren

Det är en speciell känsla att se hur hemmet växer fram och hur vi sakta men säkert hittar oss själva i huset. Och det är också en känsla av stolthet att skapa det själv med sina egna händer. Man uppskattar det mer då, och nu kan jag gå och titta på en list och mysa och känna mig stolt över hur bra det ser ut. Den listen hade jag nog inte ägnat så många tankar åt om vi hade flyttat in i ett nyrenoverat hus.

Jag försöker att göra något litet med huset i princip varje dag, och så tar vi större projekt på helgerna. Fast man måste ju vara helt ledig ibland också, annars orkar man inte i längden.