Det gäller att hålla igång

Som buss- och taxichaufför sitter man mycket, och som vi alla förmodligen vet nu så är det ju rentav livsfarligt att sitta för mycket. Det är inte bara det att man kan få ont i rygg och axlar, utan man kan till och med förkorta livet genom genom att sitta. Det sägs att man inte ska sitta mer än en timme i sträck, men att det faktiskt räcker med att resa sig och sträcka lite på benen för att faran med stillasittandet ska minska drastiskt. Jag försöker därför att resa på mig så ofta jag kan,och kliva ut och ta lite luft när det är möjligt.

Men även om man kommer långt på att bara lyfta baken från stolen då och då så behöver man förstås också syssla med lite faktisk träning för att kroppen ska må bra. För att minska riskerna för diverse krämpor så gäller det att kroppen är stark och smidig, och träningen är inte heller bara bra för det fysiska utan också för att man ska orka hålla fokus och vara pigg hela dagen. Så även hjärnan får många positiva effekter av träning. Det sägs till exempel att fyra kilometers löpning producerar samma mängd må bra-hormoner som ett Prozac-piller.

Genom att ta hand om sig själv kan man hålla sig frisk på jobbet och samtidigt ha energi över till mer än att däcka i soffan när man kommer hem. Nu låter jag som någon slags superhälsomänniska, men så är det inte. Jag har bara insett hur viktig träningen faktiskt är och jag ser till att prioritera den.

Dags att välja matbord

Nu sitter jag här och tittar efter snygga matbord. Vi håller ju på att renovera och fixa och dona i vårt hus, och nu har turen kommit till matsalsdelen av köket. Stolar till matbordet har vi redan, så nu letar vi efter ett bord som passar till dem. Vi köpte stolarna på loppis och har målat om dem. De är alla olika, men med samma färg blir det ändå en snygg helhet. Vi tycker om att mixa och matcha möbler och skapa en inredning som ser lite annorlunda och personlig ut. När det gäller matbordet så vill vi gärna ha ett bord som ser lite gammalt ut. Trademax har många sådana bord, så det är där jag tittar nu.

Matbordet Isadora är en stark kandidat hittills, men det är svårt att bestämma sig. Trademax har i alla fall gratis frakt och fri retur på allt, så det är ju inte hela världen om man skulle beställa något som inte känns rätt när man får hem det. Fast å andra sidan så är det nog inte någon risk att man blir missnöjd. Alla borden ser otroligt snygga ut, så problemet är väl snarare att det är för mycket av det goda och att man egentligen skulle vilja ha flera stycken.

trademax

Sedan får man förstås tänka på priset också, men Trademax har väldigt bra priser som ligger under rekommenderat pris, och just det här bordet som jag tittar på verkar man få för ungefär halva priset. Och det är ju en väldigt bra deal!

Hur långt får man gå?

Jag hittade det här klippet som handlar om att en av programledarna har åkt med en busschaufför som har pratat och skämtat med passagerarna under resan. Det var tydligen väldigt uppskattat av många, men samtidigt så väcker det ju frågan om hur långt man som busschaufför får gå. Ta en titt.

Enligt mig är den här chauffören en väldigt trevlig och karismatisk person som verkligen försöker göra bussresan lite roligare för sina passagerare. Jag brukar själv prata med mina passagerare och dra en vits ibland eller ”leka pilot” och berätta om vädret, hastigheten och planerad ankomsttid. Men det finns också vissa saker i det här klippet som jag tycker är att gå lite långt, och det är till exempel den här tjejen som tydligen fick sjunga imse vimse spindel för att komma på bussen då hon inte hade någon biljett.

Jag kan också se mellan fingrarna när det gäller biljettlösa passagerare – inget fel i det – men även om det här med sången var tänkt som en rolig grej och en utåtriktad människa förmodligen skulle tycka att det var en jackpott att få åka gratis och samtidigt få sig ett skratt på köpet så kan det också slå väldigt fel om tjejen hade varit av den blygare sorten. Man får ju tänka på att hon inte hade hört att busschauffören ”drev” med alla, utan hon gick nog på i tron att det här var en helt vanlig bussresa och blev sedan satt på prov med en sång.

Det kan vara en kränkande upplevelse för vissa, så det gäller att man som chaufför verkligen läser av sina passagerare och anpassar sitt agerande. I det här fallet var det många studenter, och då passade nog den attityden väldigt bra (även om några rynkade på näsan), men det gäller som sagt verkligen att fundera över hur man bemöter sina passagerare.

Tio år bakom ratten

Man skulle kunna säga att jag startade den här bloggen som lite av ett jubileum, för det är nämligen så att jag nu har jobbat som buss- och taxichaufför i tio år. Det har varit tio väldigt roliga år, och det blir faktiskt bara bättre och bättre. Nu är man liksom så hemma i yrket så att man kan alla vägar, gatunamn och tidtabeller i sömnen, och man har lärt sig att hantera potentiella problemsituationer redan innan de sker. Och händer det något så stressar jag sällan upp mig utan tar det med ro och löser problemet på bästa sätt.

Bakom taxi-ratten

Bakom taxi-ratten

Att lära sig att man inte kan styra över allt är viktigt. Man kan inte ta på sig ansvaret för allt, utan man får helt enkelt se till att bara göra det bästa man kan utifrån situationen som man får. Går bussen sönder så går den sönder, och då kan jag inte lägga skulden på mig själv för att tidtabellen spricker. Då får man bara lugnt och sansat sätta in de åtgärder som finns för att passagerarna ska komma fram så fort som det är möjligt.

Och jag kan inte heller styra över att en taxiresenär missar sitt flyg om han eller hon har bokat sin taxi för sent – jag måste hålla mig till trafikreglerna oavsett hur bråttom personen i baksätet har, och då får man helt enkelt försöka ta de snabbaste vägarna och de mest optimala lösningarna för att komma fram så snabbt som möjligt men ändå åka lagligt. Då har man gjort sitt bästa, och det är viktigt att man ser värdet i det för att man ska kunna njuta av det här jobbet!

Välkommen till min nya blogg!

Hej! Jag heter Göran Godegård och det här är min rykande färska blogg. Här kommer jag att skriva om mitt liv som buss- och taxichaufför. Jag trivs väldigt bra på mitt jobb, så om ni tror att det här kommer att bli en gnällig blogg så tror ni fel. Visst händer det att man kan bli irriterad ibland på passagerare eller besviken över saker som man inte kan påverka, men jag försöker att ta det mesta med en klackspark. Och de stunderna är ändå ganska få om man jämför med alla roliga och trevliga saker och människor jag möter i mitt jobb.

Här kommer jag alltså att blogga om jobbet, men också om mitt privatliv. Om du som läser det här stiger på min buss eller kliver in i min taxi kanske jag till och med skriver en rad om dig! Man lär sig mycket av möten med andra människor, och alla bär på sin historia. En del delar gärna med sig, och i taxin har jag fått blicka in i många livsöden och spännande händelser. Ibland skriver jag om möten som har berört mig på ett eller annat sätt. Fast nu ska ni inte bli avskräckta att åka med mig – jag nämner förstås inga namn eller detaljer!